Donkeydick.


En Kärlekshistoria.


Kan man vara så söt?


Fish Tank.

Vilken film.. Jag tänker inte skriva ett enda ord om den här filmen, man måste bara se den. Den är genial.

Les triplettes de Belleville.







Så fint tecknad film utan prat, bara med musik. Det behövs inte heller.

Finkan är nog faktiskt rikkit perkele kivva!

Kollade nyss på Brokback mountan o har en skön sorlig känsla i kroppen. Vad spännande att jobba med film.. Har blivit inkallad till intervju på Katrinebergs folkhögskola utanför Göteborg, den jag varit mest sugen på då jag helst vill plugga spelfilm och flytta till västkusten. Har kommit in på Ölands dokumentär filmskola men det är ju ett helt annat sätt att jobba. Kan säkert vara super spännande med och då blir de livet i en liten ort igen. Skönt att jag vet att jag kommer göra någonting i höst iaf.

Släcktträffen var underbar. Hundra myggbett på vardera ben och en skön trötthet efter en häktisk helg. Den kära gamla finlands påtin, möggellukten i sommarhuset i Österby med fantastiska 50,60,70-tals möbler och gamalt bråte. Känslan av barndom och dom starka banden i familjen, släckten. Man måste påminnas ibland. Det är som om jag kommer på vem jag är igen när jag träffar alla. Eller vem jag blivit. Känner mig betydelsefull och hundra procent mig själv.

Alla hade blivit så mycke äldre, jag pratade med dom söta små kiddsen som jag inte ens känner, vi lekte skumma boll lekar o sjöng för fulla muggar. Gitarr spelande och skogsparty där vi hade rap battle. Ända tills Martin röck in o kunde rappa på riktigt då blev alla stumma och återgick till att skrika "aaaand i neeed youu now tooonight! and i neeeed youuu more thaaan eeeever!!!" O sen när jag kommer hem till min fru (hanna) o i extas berättar allt roligt så inser jag vilken tur jag har som har en sån fin släckt och hur störda vi är... :D

Imorrn är de sista dagen på multimedian o jag har sjukt mycke att fixa. Men har hela dagen på mig så får jobba arslet av mig. Engelskan är avklarad med ett vg! :) Jag o Norre sitter o ritar mermaids, jesus och profeten muhammed teckningar på lektionerna så inte fan har jag växt upp sen spanska lektionerna i 6an. Men de är bara komvux, jag klarade de o skaffade mig nya fina vänner!

Drömmar.



Tänk att sova här...

Hey boy

Här sitter jag och drömmer om en liten nz:ländare. Han gjorde mig så glad så jag lever fortfarande på det. Om jag nu aldrig kommer träffa pöjkin igen så vet jag nu iaf definitift vad jag letar efter! En sprallig geek med stort smile som är sig själv. Det har jag vetat länge att jag faller för pojklooken, självsäkerhet och nörd stämpel men nu inser jag ännu mer att jag inte alls ska ägna tid åt killar som leker coola och får mig att känna mig mindre värd eller som om jag måste vara någonting annat än vad jag är. Vad höll jag på med med Billy tex? Nä nä usch nej. Coolt namn där får han ett plus. Jag är ju en konstig geek med weird humor in a womansuit (tänker på donnie darko när han undrar varför kaninen bär en rabbit suit..) så då faller det ju helt naturligt för mig att hitta just en sån. Jag klarar ändå inte av andra dom är för "coola". Lite smått blyga ska han vara oxå. De var Ryan. Han babblade som fan med mig men jag märkte att han inte ville träffa mina kompisar han verkade tycka att de är för läskigt med för många nya ansikten. O jag är ju oxå sån som helst umgås med bara några stycken, då kan man ha intressantare diskussioner oxå. Det var som om jag insåg mer om mig själv nu. Och att jag saknar hans mysiga kramar.... Åh varför är du från andra sidan jorden sötnos.

Världens sexigaste accent.

En så otroligt snygg kille så man blir knäsvag hängde jag med i helgen. Ryan från nya zealand som är ute o couchsurfar europa. Världens härligaste smile och sinne. Vi sågs lördag kväll för att hitta på nått. Jag var super trött efter fest o knappt nån sömn men tänkte att de skulle vara kul att hitta på nått ändå. Och det gjorde jag rätt i... Vi traskade omkring o kollade in några som skatade på söder o sen gick vi hem till mig för lite donnie darko film o mys... :P Han sov här för att hans host Pet (haha, som är en liten en från thailand) var ute o slängde o kom aldrig hem så vi somnade på varandra tillslut. Nästa dag då jag var ännu tröttare efter ännu mindre sömn så drog vi ut med en båt till nån skärgårds ö o sprang omrking bland massa arga fåglar som ruva och attakera oss och varandra. Åt uppe på kulturhuset smaklös kyckling o fotade demostranter o hoppande tjejer på plattan. Gick hem till mig senare för lite käk o hans underbara piano spelande. Sen var de jobbigt o säga hejdå o jag tror inte att nån av oss egentligen fattade vad vi höll på med. Nu vaknade jag idag efter sömn, äntligen, o känner tre saker. 1. Jag var alldeles för trött dom här dagarna för att mina roliga energiska sidor skulle kunna komma fram ordentligt o jag kunde ha riktigt roligt. Denna kille var grym så de är så synd att jag var typ i koma o knappt kan komma ihåg vad vi pratade om. Plus att vi låg tillomed o kramades o myste i tanto parken som ett litet par o han var all over me varje gång vi myste. Så vi hade ju helt klart en attraktion där o jag märkte att vi nog har mycke gemensamt men att jag inte fick en chans att visa allt nu. 2. Han har ändrat mycke på mitt synsätt. Eller mer som en push att nu ska jag på riktigt följa de jag vet är rätt och inte falla tillbaka. Han dricker inte en droppe. Han är bara hög på livet. O förra veckan så tränade jag massor o hade världens energi o kände mig så vaken o sen typiskt nog så skulle jag festa i fredags ända in på morgonen så jag typ missade hela underbara soliga dagen i lördags och vara död av trötthet när jag träffade en av dom coolaste ever... :( Så dricka krånglar typ alltid till de. De gör mig trött, får ångest, glömmer saker jag ska göra eller skjuter upp dom, missar fina dagar, hjärnan går på låg varv. Helt enkelt så suger de ju så himla mycke o gör mig varken gladare, ger mer energi eller nått. De gör mig fattig o inte mig själv när de blir för mycke och ångest o trötthet nästa dag. Seriöst allt verkar ju så mycke lättare om man inte dricker. Varför ska vårt samhälle vara uppbyggt på de här sättet? Jag vill ju fortfarande gå ut o dansa o umgås med kompisar o nytt folk men då dricker alla as mycke överallt typ. Nu ska jag vara vit ett tag. Men tror faktiskt de kommer bli lite svårt oxå. Som med ciggen. (jag fuskar när jag dricker) Fast om de nu är jobbigt att avstå så är de ju fan dags att göra så. Jag ska hitta lyckan i det riktiga. Och Ryan borde komma tillbaka... O träffa mig när jag är hundra procent Julia. De är så segt när man "råkar" göra fel intryck på folk ibland. Menmen nått måste jag ju ha gjort rätt när han ville umgås så mycke o pussa på mig... :) Nu ska jag ut i den underbara solen.

From down to up.

Tänk vad dagarna går upp o ner. Hur jag kan få för mig att allting är skit när det egentligen mest handlar om att jag är understimmulerad för ofta. Direkt när jag har massa saker o hitta på så blir jag på topp igen o mitt självfötroende o självkänsla sitter åter på sin plats :) Solen hjälper, träning hjälper, fina vänner o god mat hjälper mot allt. Igår var jag så depp att jag satt o grät på morgonen (ja jag kan gråta igen woho!) och tänkte strunta i min lektion. Men sen släpade jag mig dit, satt o garvade så jag fick ont i magen igen med underbara norska Ma-rie (så man uttalar på nörsk) o hade sen ett hårt bodypump pass på gymmet med en liten spring mash på rullbandet efteråt. Grubblade med mamma i tele efter så där gick humöret ner igen. Hon sa att jag tänker för mycket och för invecklat, analyserar o oroar mig över saker jag inte har någon makt över vilket är helt sant och alltid varit mitt största problem. Jag kan ibland lägga energi typ en hel vecka på att undra varför jag inte blev ett dansproffs eller liknande. Eller varför jag sitter här i sverige när jag skulle kunna vara utomlands. Men vad är de för tråkigt jobbigt tankesätt? Jag tycker synd om mig själv när jag snurrar in mig i skit. Se de man har är de bästa man kan göra. Med bra självkänsla och självinsikt kommer man hur långt som helst. Då kommer allt plötsligt till en. Men det är svårt att tänka så här när saker är jobbiga. Jag har fortf massa plugg och ansökningar till skolor som hänger över mina axlar. Men de fixar sig.. :)

Denna fina vårdag (nästan sommar..!) var väldigt fin. Mammas visdoms ord hade nog gått in lite ändå o jag vaknade positiv. Gick till multimedian där jag åstadkom en hel del roliga animeringar, sen städade jag upp lyan, gick hem till Marie dit "Little mermaid" aka "kalla mig skarpnäck" (Khali) kom o vi tittade på mermaid filmen som faktiskt är väldigt bra ju och jobbade på vårt muntliga framträdande i engelska. Blev massa snack om annat kul oxå förståss, tex att Khali pratar 6 språk flytande (!!!) och geografi. Sen begav jag mig till min älskade danshall klass och det var helt underbart jag vågade verkligen ge allt o efter 1,5 timme var jag typ fortfarande inte satisfeid även om kläderna gick o vrida ur av svett haha. Jag tror att de är träning som är nyckeln till att jag blir piggare, blir mer konscentrerad osv. Längtar redan till nästa gym time. Får knappt träningsverk längre heller. Hihi.

Oh hjälp mamma kommer tro att jag är skittso när hon läser detta efter snyft mailet hon fick igår. Men nu är jag på min toppigaste topp o igår morse min lägsta dal. Livet är bra knepigt.



Ya ya ya ya ya ya ya ya get with urself get with urself willie bounce willie bounce gun point the roof chicken and bear sklevas klevas chicken and bear fresch prince of belair dutty wain dutty wain!! (lite olika dancehall steg som man ska skrik sjunga, oh yeah!)

Peace.

Jag vill vara där de händer.

Jag måste bara klaga lite så jag får ur mig lite besvikenhet o skit. Bara lite jag lovar. Jag är så trött på att typ alltid hänga med par och att alltid behöva följa med alla andra hit o dit och typ nästan aldrig få bestämma eller att folk gör som jag vill. Jag kanske låter barnrumpig men jag är för fan singel o vill hänga med roliga andra singlar o vara galen! Plus en annan grej är att jag på något konstigt sätt tagit helt fel val senaste tiden o missat en massa roliga grejer... de är som om jag har nån förbannelse över mig att jag inte får nån chans alls att hänga med sånna typer jag vill hänga med och göra sånna saker jag vill göra. Jag känner att allting händer och jag står förvirrad med ögonbindel o ingen bryr sig såklart för jag syns inte! Suck för fan.

En liten kärlekstanke till livet genom musik.

De är svårt de här med att hitta sig själv i den här världen. Jag vill nog bara vara lite av varje beroende på humör o känsla för dagen. Jag tror att MGMT är äkta även om dom är stora världsstjärnor. Jag har märkt att deras musik o stil verkligen berör mig. Tex att jämföra med CocoRosie som är as häftiga o gör grym musik, men dom vill lixom sitta där med sina leksaks intrument i flummiga fjäder utstyrslar och låtsas som att dom bara är uppe i de blå fast dom i själva verket är två fantastiska musiker som säkert jobbar stenhårt. (De är deras image och den är underbar men inte helt äkta.) MGMT känns lixom som om dom erkänner detta. Dom låtsas verkligen inte. Dom bara står för allt dom gör och gillar och är otroligt kreativa både vad de gäller musik och stil. För mig känns dom iaf som fria människor. Jag kommer ju aldrig lära känna dom som människor men dom inspirerar mig och tanken av deras äkthet känns fin. De där ultimata igentligen. Dom är höga på livet och det finns inga begränsningar för vad man kan lära sig. Jamen... dom är ju riktiga hippies.



Mamma du kan ju lära dig jätte mycke om poppis musik o liknande via min blogg!!! Hahaha jag lärde henne o göra smile gubbar på facebook chatten häromdan..

Märkliga ting.

Livet traskar på. Träden utanför vårt hus blir grönare, jag betar av prov o hänger med Norre, Little Mermaid och Tony the Tiger från min engelska klass, söker in till skolor, vilket är as läskigt och har fått special price på gymkort så börjar pumpa gärnet. Vilken energi de ger mig. Dans passionen börjar komma tillbaka och jag är rökfri (förutom när jag är full vilket ska ändras på oxå. Ändå ett stort steg). Idag kommer dalmasen Dalle hit och om 14 dagar ska jag få träffa min kära syster igen!!!! Även bo i huset i österby igen första gången sen den hemska händelsen. Man kan somsagt inte lära 240 år gamla hundar att sitta.

Igår var en väldigt märklig dag. Marias kära pappa begravdes (all kärlek till er!) och jag ringde ett konstigt samtal som var välbehövligt o befriade mig lite. Plus att de var väldigt roligt att prata.

Nu ska jag städa lyan o äta nyttig frukost.

Peace.

RSS 2.0