Babylon are murderer.
Har fastnat i boken "Tomtarnas hemligheter". Handlar om att författarna till boken blir inbjudna till norra finland för att få veta saningen om tomte livet. Deras första bok "Tomtar" hade gjort tomtarna arga, besvikna och fulla i skratt för att människorna tror sig veta så mycket om dom som inte är sant. Så därför fick dom nu blir förvandlade små som tomtar (ca 5 cm) och följa med på en resa genom norra Finland till sibirien för att få veta sanningen om deras liv. Det är mest snygga bilder i boken (därför jag lånade den från början) och den är mysig. Roar mig som fein nu när jag är sjuki!
Ett annat tips är "papas kappsäck" på ettan med Papa Dee. Han reser runt i världen och checking out the music från alla världens hörn. I dagens programm var han i New york där salsa kulturen är stor i vissa delar. Han är skön den där snubben och man får lära sig en massa om "riktig" musik. I första avsnittet var han på Jamaica! Mmm reggae my cup of tea! Verkar helt underbart där borta. Som det där att man inte kan skilja på 10 minuter och 2 timmar, allt bara flyter på och man softar runt. (okej med all ganja i kroppen så... haha! Nä, men ändå.) Sen är det ju mycket otryggt i vissa kvarter också som att vem som helst kan plötsligt dra upp en pikkadoll som om ingenting. Men nångång ska jag bege mig till Bobbans kära Kingston iaf.
Nu ska jag ta mig ett bad. Blubb blubb.
Ett annat tips är "papas kappsäck" på ettan med Papa Dee. Han reser runt i världen och checking out the music från alla världens hörn. I dagens programm var han i New york där salsa kulturen är stor i vissa delar. Han är skön den där snubben och man får lära sig en massa om "riktig" musik. I första avsnittet var han på Jamaica! Mmm reggae my cup of tea! Verkar helt underbart där borta. Som det där att man inte kan skilja på 10 minuter och 2 timmar, allt bara flyter på och man softar runt. (okej med all ganja i kroppen så... haha! Nä, men ändå.) Sen är det ju mycket otryggt i vissa kvarter också som att vem som helst kan plötsligt dra upp en pikkadoll som om ingenting. Men nångång ska jag bege mig till Bobbans kära Kingston iaf.
Nu ska jag ta mig ett bad. Blubb blubb.
Blåmärks pizza.
Jag älskar kläder och stilar.
Men jag tycker inte om den här hysterin. Att folk lägger alla sina pengar på det senaste, använder det i en månad (högst en säsong) och sen är det tråkigt och ute. Vissa tar tillochmed lån (!) för att köpa kläder och måste vara fixade till max på jobbet, gymmet, häng med polarna ja hela tiden. Och är man inte det så måste man dra ursäkter varför man just idag är så "skabbig". Många tror även att dom går manekäng ute på gatan med näsan högt i skyn och sicksackar fötterna. Ja alltså ett bra självförtroende och att känna sig snygg är toppen, men tycker att det blivit så överdrivet när man hela tiden har vetskapen om att man blir iaktagen och inte bara slappnar av och softar i sin egen värld.
Men nu till det jag skulle skriva om.
Jag älskar kläderna på catwalk:en. Eller "kläderna". Dom minst sagt "överdrivna" kreaktionerna som ingen skulle sätta på sig en dag på stan. Allt från enorma volym klänningar med en halv meter höga frisyrer, till små klisterlappar som bikini. Då handlar det om något annat än mode hysteri, det handlar om en designer som skapar och uttryker sig genom kläder. (fast det är ju i för sig för att dom får chansen att vara först och göra vad dom vill och sen påverka hela världens klädkedjor som gör allt uttjatat.) Ja iaf, när jag sitter och tittar på shower på tv så bryr jag mig inte alls om det som visas är "nyskapande" "helt rätt i vår" eller om jag själv skulle sätta på mig det. Jag tittar på det som konst. Men det är jag.
Iaf så tycker jag att en ny svensk designer som heter Sandra Backlund hade en rolig inspriration till hennes vår kolektion. Det är stora handstickade tröjor och klänningar av olika de slag som har dom olika färgerna som ett blåmärke går igenom. Allt från mörkrött till gulgrönt (bordet det vara, har dock bara sett dom röd,blå,lila nyanserna bland hennes kläder). Men tycker det var en kul ide!
Christoffer sa en rolig sak om det "ja blåmärken kan ha så äckliga färger. Jag hade ett på benet förut som först såg ut som en gulgrön nybakad pizza som sen utvecklades till en färdig gräddad mörk."
Men jag tycker inte om den här hysterin. Att folk lägger alla sina pengar på det senaste, använder det i en månad (högst en säsong) och sen är det tråkigt och ute. Vissa tar tillochmed lån (!) för att köpa kläder och måste vara fixade till max på jobbet, gymmet, häng med polarna ja hela tiden. Och är man inte det så måste man dra ursäkter varför man just idag är så "skabbig". Många tror även att dom går manekäng ute på gatan med näsan högt i skyn och sicksackar fötterna. Ja alltså ett bra självförtroende och att känna sig snygg är toppen, men tycker att det blivit så överdrivet när man hela tiden har vetskapen om att man blir iaktagen och inte bara slappnar av och softar i sin egen värld.
Men nu till det jag skulle skriva om.
Jag älskar kläderna på catwalk:en. Eller "kläderna". Dom minst sagt "överdrivna" kreaktionerna som ingen skulle sätta på sig en dag på stan. Allt från enorma volym klänningar med en halv meter höga frisyrer, till små klisterlappar som bikini. Då handlar det om något annat än mode hysteri, det handlar om en designer som skapar och uttryker sig genom kläder. (fast det är ju i för sig för att dom får chansen att vara först och göra vad dom vill och sen påverka hela världens klädkedjor som gör allt uttjatat.) Ja iaf, när jag sitter och tittar på shower på tv så bryr jag mig inte alls om det som visas är "nyskapande" "helt rätt i vår" eller om jag själv skulle sätta på mig det. Jag tittar på det som konst. Men det är jag.
Iaf så tycker jag att en ny svensk designer som heter Sandra Backlund hade en rolig inspriration till hennes vår kolektion. Det är stora handstickade tröjor och klänningar av olika de slag som har dom olika färgerna som ett blåmärke går igenom. Allt från mörkrött till gulgrönt (bordet det vara, har dock bara sett dom röd,blå,lila nyanserna bland hennes kläder). Men tycker det var en kul ide!
Christoffer sa en rolig sak om det "ja blåmärken kan ha så äckliga färger. Jag hade ett på benet förut som först såg ut som en gulgrön nybakad pizza som sen utvecklades till en färdig gräddad mörk."
Life is live nanananana.
Jag är sjuk.
Missar dans lektioner och förlorar pengar när jag inte kan jobba.
Så nu ska jag muntra upp mig själv med en fina-saker-i-livet-lista eller vad man ska kalla det! :)
Tidiga varma sommar mornar när man går ut på en promenad i skogen eller sitter med en kopp te på altanen i någon mysig sommar stuga.
Tystnaden under vattnet när alla ljud rutomkring låter roliga. I badkaret eller när man snorklar bland koraller och Nemo firskar! Mmm :)
Skratt attacker när man tappar andan och det sprutar tårar. och man känner sig helt lugn och bekymmers lös efteråt.
Känslan i eftertexterna efter en riktigt bra film.
Lukten av varm asfalt.
Ljuden från en strand, nöjesfällt, fest när man börjar närma sig.
(Lägger till i listan ju mer jag kommer på. Ge mig tips!)
Missar dans lektioner och förlorar pengar när jag inte kan jobba.
Så nu ska jag muntra upp mig själv med en fina-saker-i-livet-lista eller vad man ska kalla det! :)
Tidiga varma sommar mornar när man går ut på en promenad i skogen eller sitter med en kopp te på altanen i någon mysig sommar stuga.
Tystnaden under vattnet när alla ljud rutomkring låter roliga. I badkaret eller när man snorklar bland koraller och Nemo firskar! Mmm :)
Skratt attacker när man tappar andan och det sprutar tårar. och man känner sig helt lugn och bekymmers lös efteråt.
Känslan i eftertexterna efter en riktigt bra film.
Lukten av varm asfalt.
Ljuden från en strand, nöjesfällt, fest när man börjar närma sig.
(Lägger till i listan ju mer jag kommer på. Ge mig tips!)
Becoming a Brat.
Om två veckor flyttar jag och min Stoff isär.
Inte för att vi egentligen vill det, men lägenhetskontraktet går ut, hon ska sälja och vi har inte hittat något nytt.
Jag vill in till stan nära dansskolan och Stoff tycker inte om storstäder den bonden. Så jag blir inneboende hos mammas barndoms hippie polare som dessvärre är en skorsten. (Hoppas att hon inte plötsligt förstått sig på datorer och hittat min blogg.. vilket inte är särskillt troligt som tur är.) Hon babblar och är cool.
Bor på Karlaplan så det är väl bara att ta fram den rosa tennis tröjan och vattenkamma håret.
Det ska bli så jävla tråkigt att inte bo med min babe. Men så sällskaps sjuk som jag är så måste jag lära mig att bo själv, måste prova på det oxå.
I all ensamhet kommer jag ha tid att rita och måla mera, lyssna på musik, träna danssteg, läsa böcker, sticka en sjal, skriva livs-önskelistor ja allt vad jag nu kommer på.
Hoppas tiden blir mysig och att jag hittar nån ny bekant nånstans.
Kan inte tänka mig att mina nynäsbo vänner kommer orka hälsa på mig var och varannan dag. Men annars är jag bara arbetsnarkoman, köper resetidningar, provar min underbara blommiga bikini varje dag och räknar varje femtio-öring. Att min syster just nu är i Egypten med sin karl gör mig grön av avund. När i helveta ska jag få resa!?
En sång tillägnad min syster-yster. Eget komponerat av oss sommaren-06.
(Melodi: "Vår tupp är död, vår tupp är död.")
"Finkan är pra, finkan är pra.
Finkan är pra, finkan är pra.
Finkan är nå faktiskt rikkit perkele kivva.
Finkan är nå faktiskt rikkit perkele kivva.
Nåmen nåmen nåmen nåmen visst nåmen visst.
Nåmen nåmen nåmen nåmen visst nåmen visst."
(Alltså:
Finland är bra
Finland är faktiskt riktigt jävla roligt
Jomen jomen jomen jomenvisst)
Inte för att vi egentligen vill det, men lägenhetskontraktet går ut, hon ska sälja och vi har inte hittat något nytt.
Jag vill in till stan nära dansskolan och Stoff tycker inte om storstäder den bonden. Så jag blir inneboende hos mammas barndoms hippie polare som dessvärre är en skorsten. (Hoppas att hon inte plötsligt förstått sig på datorer och hittat min blogg.. vilket inte är särskillt troligt som tur är.) Hon babblar och är cool.
Bor på Karlaplan så det är väl bara att ta fram den rosa tennis tröjan och vattenkamma håret.
Det ska bli så jävla tråkigt att inte bo med min babe. Men så sällskaps sjuk som jag är så måste jag lära mig att bo själv, måste prova på det oxå.
I all ensamhet kommer jag ha tid att rita och måla mera, lyssna på musik, träna danssteg, läsa böcker, sticka en sjal, skriva livs-önskelistor ja allt vad jag nu kommer på.
Hoppas tiden blir mysig och att jag hittar nån ny bekant nånstans.
Kan inte tänka mig att mina nynäsbo vänner kommer orka hälsa på mig var och varannan dag. Men annars är jag bara arbetsnarkoman, köper resetidningar, provar min underbara blommiga bikini varje dag och räknar varje femtio-öring. Att min syster just nu är i Egypten med sin karl gör mig grön av avund. När i helveta ska jag få resa!?
En sång tillägnad min syster-yster. Eget komponerat av oss sommaren-06.
(Melodi: "Vår tupp är död, vår tupp är död.")
"Finkan är pra, finkan är pra.
Finkan är pra, finkan är pra.
Finkan är nå faktiskt rikkit perkele kivva.
Finkan är nå faktiskt rikkit perkele kivva.
Nåmen nåmen nåmen nåmen visst nåmen visst.
Nåmen nåmen nåmen nåmen visst nåmen visst."
(Alltså:
Finland är bra
Finland är faktiskt riktigt jävla roligt
Jomen jomen jomen jomenvisst)
Polis polis potatisgris.
Jag jobbar på dagis med barn som ska förvandla mig till en paprika, undrar om jag träffat sommaren och säger att poliser bara äter potatismos - det ser man för att dom alltid har potatismos på sin mössa.
Det är skönt med frisk luft och messmör mackor.
Om två veckor blir jag inneboende på östermalm och hoppas att jag ska lyckas få bort så mycket röklukt som möjligt från mitt rum iaf. Blir jag alergisk så blir jag hemlös.
Jag får ha en röd kobra telefon på rummet och har nära till dansskolan.
Jag går omkring i en dvala, längtar efter värmen och förändring.
Varje dag tittar jag på hur långt mitt hår är och hoppas att det ska växa mycket till sommaren.
Jag känner mig starkare och pirrig och väntar på något.
Jag längtar efter min syster i dom goa gubbarnas stad och efter Christoffers brandomshem i norrlands skogar.
Jag vill ha skog, vatten och tystnad och ska flytta till storstad, folk och liv.
Fast jag vill mycket.
Just nu vill jag sova och gosa in mig i världens finaste plutt och hoppas att natten känns lång.
Det är skönt med frisk luft och messmör mackor.
Om två veckor blir jag inneboende på östermalm och hoppas att jag ska lyckas få bort så mycket röklukt som möjligt från mitt rum iaf. Blir jag alergisk så blir jag hemlös.
Jag får ha en röd kobra telefon på rummet och har nära till dansskolan.
Jag går omkring i en dvala, längtar efter värmen och förändring.
Varje dag tittar jag på hur långt mitt hår är och hoppas att det ska växa mycket till sommaren.
Jag känner mig starkare och pirrig och väntar på något.
Jag längtar efter min syster i dom goa gubbarnas stad och efter Christoffers brandomshem i norrlands skogar.
Jag vill ha skog, vatten och tystnad och ska flytta till storstad, folk och liv.
Fast jag vill mycket.
Just nu vill jag sova och gosa in mig i världens finaste plutt och hoppas att natten känns lång.
