Oboy! Vilket vackert väääder!
Okej. Vad är positivt med vintern?
....
Vad är negativt med vintern?
Det är kallt,grått,mörkt,blåsigt,regnigt (kombinationen av dom där vädrerna eller vad man säger suger), man blir trött,deppig,uttråkad och går lixom hela tiden och väntar på något.
Om det är något man får vara negativ mot så är det vintern!
Kollade på min favorit kanal idag som handlade om livet i en by i indien.
Där var livet simpelt. Dom byggde sitt lilla stenhus, odlade sin mat, softade i solen, pysslade med vad dom nu gillar och barnen kunde nu gå i skolan för att dom börjat tjäna pengar på att hyra ut rum till turister. Men grejen va den (ja nu kommer de där fina uttrycket igen), att dom tyckte att dom var lyckligare förr innan det blev konkurans i byn om turisterna och alla ville börja tjäna pengar. Här kan jag tycka det är jobbigt ibland att inte ha pengar för att kunna köpa ny jacka,skor,tröja,jeans,gå på konsert,krogen,festival,köpa chips ect ect.. och få ångest över att "alla andra kan". Jag förstår dom! Leva det där sköna enkla livet måste nog vara rätt soft.
Om man tjatar och önskar tillräckligt mycket så kanske solen kommer fram snart och det blir vår snabbt?
Jag säger varje år att nästa vinter är jag inte kvar i sverige, men jag misslyckades i år igen. Jag säger bara, nästa vinter... då..
....
Vad är negativt med vintern?
Det är kallt,grått,mörkt,blåsigt,regnigt (kombinationen av dom där vädrerna eller vad man säger suger), man blir trött,deppig,uttråkad och går lixom hela tiden och väntar på något.
Om det är något man får vara negativ mot så är det vintern!
Kollade på min favorit kanal idag som handlade om livet i en by i indien.
Där var livet simpelt. Dom byggde sitt lilla stenhus, odlade sin mat, softade i solen, pysslade med vad dom nu gillar och barnen kunde nu gå i skolan för att dom börjat tjäna pengar på att hyra ut rum till turister. Men grejen va den (ja nu kommer de där fina uttrycket igen), att dom tyckte att dom var lyckligare förr innan det blev konkurans i byn om turisterna och alla ville börja tjäna pengar. Här kan jag tycka det är jobbigt ibland att inte ha pengar för att kunna köpa ny jacka,skor,tröja,jeans,gå på konsert,krogen,festival,köpa chips ect ect.. och få ångest över att "alla andra kan". Jag förstår dom! Leva det där sköna enkla livet måste nog vara rätt soft.
Om man tjatar och önskar tillräckligt mycket så kanske solen kommer fram snart och det blir vår snabbt?
Jag säger varje år att nästa vinter är jag inte kvar i sverige, men jag misslyckades i år igen. Jag säger bara, nästa vinter... då..
Jag borde tatuera hela mig blommig!
Jag är helt besatt av mönster. Jag vill ha mönster på allt.
60tal, 70tal, retro, blommor, färger, former, små djur, cirklar, ränder.
Jag har varit alldeles för petig när jag dömmer mönster.
Valt bort häftiga mönstrade tröjor mot en tråkig enfärgad pga nån detalj eller färg.
Jag är verkligen riktigt besatt just nu.
Det enda jag letar efter överallt.
Jag vill ha massor med nya sjalar, gardiner, påslakan, tygväskor, tapeter.
Och nu kan jag inte sova för jag har några tröjtryck på g.
Jag borde tatuera hela mig blommig! <3<3<3
60tal, 70tal, retro, blommor, färger, former, små djur, cirklar, ränder.
Jag har varit alldeles för petig när jag dömmer mönster.
Valt bort häftiga mönstrade tröjor mot en tråkig enfärgad pga nån detalj eller färg.
Jag är verkligen riktigt besatt just nu.
Det enda jag letar efter överallt.
Jag vill ha massor med nya sjalar, gardiner, påslakan, tygväskor, tapeter.
Och nu kan jag inte sova för jag har några tröjtryck på g.
Jag borde tatuera hela mig blommig! <3<3<3
Kommer du ihåg när du var liten och jag var stor?
Blåste iväg i solskenet imorse ensam i skogen.
Tog hem några kottar som jag ska rita av.
Ritade en massa med mina dåliga tusch pennor och ska genast köpa nya när jag får en slant över.
Tvättade mitt trassliga hår och gick till co.
Ritade där medans dom pysslade med rollspel och jag garva.
Spelade smasch och tyckte jag var skit cool för att jag inte är lika usel längre.
Fick en känsla av att det är just allt det här jag kommer se tillbaka på sen när ingen bor i samma stad längre och barndomen i hålan är över. För alltid.
Tog hem några kottar som jag ska rita av.
Ritade en massa med mina dåliga tusch pennor och ska genast köpa nya när jag får en slant över.
Tvättade mitt trassliga hår och gick till co.
Ritade där medans dom pysslade med rollspel och jag garva.
Spelade smasch och tyckte jag var skit cool för att jag inte är lika usel längre.
Fick en känsla av att det är just allt det här jag kommer se tillbaka på sen när ingen bor i samma stad längre och barndomen i hålan är över. För alltid.
Surfittan inser fuck-TUM!
Be positiv! Be be positiv!
Idag fick jag ett uppvaknande.
Och de var fan på tiden!
Det var hemskt idag. Riktigt hemskt.
Men nu känns det mycket bättre!
Jag ska vara ärlig mot mig själv hädanefter.
Jag ska lära mig att älska och acceptera mig själv som förr, hitta tillbaka. (eller föresten, bättre än förr ska de bli)
Jiha!
Sluta vara martyrisk och klaga på mig själv.
Visst de suger balle att inte ha jobb o osäker framtid men då får jag göra allt som står i min makt för att kämpa för att hitta ett litet work! Shit jag har nästan blivit en bitter surfitta. Man börjar se hur rynkorna kryper fram i förtid.
Nänu är de slut med tycka synd om stackars saten Julia.
"För i helvete!" som Maria skulle säga med wisky gubb-stämma.
(Alltså seriöst, vem försökte jag lura i mitt förrförra inlägg om att jag inte är martyrisk?! Hellåååå..)
Peace in my soul. <3
Ursäkta alla fula ord i detta inlägg men jag kände att jag måste ta i från tårna o sätta mig på plats!
Idag fick jag ett uppvaknande.
Och de var fan på tiden!
Det var hemskt idag. Riktigt hemskt.
Men nu känns det mycket bättre!
Jag ska vara ärlig mot mig själv hädanefter.
Jag ska lära mig att älska och acceptera mig själv som förr, hitta tillbaka. (eller föresten, bättre än förr ska de bli)
Jiha!
Sluta vara martyrisk och klaga på mig själv.
Visst de suger balle att inte ha jobb o osäker framtid men då får jag göra allt som står i min makt för att kämpa för att hitta ett litet work! Shit jag har nästan blivit en bitter surfitta. Man börjar se hur rynkorna kryper fram i förtid.
Nänu är de slut med tycka synd om stackars saten Julia.
"För i helvete!" som Maria skulle säga med wisky gubb-stämma.
(Alltså seriöst, vem försökte jag lura i mitt förrförra inlägg om att jag inte är martyrisk?! Hellåååå..)
Peace in my soul. <3
Ursäkta alla fula ord i detta inlägg men jag kände att jag måste ta i från tårna o sätta mig på plats!
Var är min elephanttaxidriver som ska ta mig dit jag vill?
Jag måste vara sysselsatt för att klara av vardagen utan jobb.
Idag har jag städat,handlat,lånat böcker på bibblan (världens 100 underverk, en frågesports bok och två barnböcker av Elsa Beskow) fixat om mitt cv,tittat på debatt på svt,vart på kvällsskolan med Lina och Hanna och nu ska jag spela smasch hemma hos David.
Jag blir typ desperat. Fast jag känner mig ganska kreativ så de är mysigt. Skulle vilja låna en bra kamera av nån o göra värsta avanserade projektet. Eller bara gå ut i skogen, ligga i mossan och ta kort på molnen.
När jag har jobbiga perioder så tänker jag alltid på hur jag kommer se tillbaka på det här i framtiden. Då kommer jag se att det var okej att jag hade den här övergångsperioden mellan skolan och framtiden. Men just nu när jag är mitt i skiten så är det svårare. Det skulle vara skönt att bara kunna känna en slapp skön lathet över allt det här. Tycka att det är soft att hänga hemma hela dagarna och göra vad jag vill. Men jag är inte sån som person och tur är väl ändå kanske de. Jag är energisk och har tusen mål och drömmar. När jag sitter här utan säkert jobb, bostad och med 50 öre på fickan är mina drömmar inte dom lättaste att uppfylla.
Efter regn kommer väl solsken.
Snälla snälla gör så att nästa period i mitt liv blir fylld av händelser och förändringar! Jag vill börja nu.
Jag vill lära mig skriva riktigt bra.
Jag vill åka på djungelsafari.
Jag vill lära mig surfa.
Jag vill ta körkort och åka på en lång lång väg ute i ingenstans i los angeles (sådär som på film, de kan man väl göra där?) med en cool bil utan tak.
Jag vill ta massa mer danskurser. Breaking och lindyhop!
Jag vill upptäcka olika städers häftiga nattliv.
Jag vill resa runt överallt.
Jag vill träffa massor med människor.
Jag vill plugga filmkunskap,bild,politik,naturvetenskap...osv
Jag vill uppleva öknar, djungler, skyskrapor, bergochdalar häftiga landskap speciella djur.
Jaa.. höst på listan står resa! <3
"Världen är en bok och dom som inte reser läser endast en sida" St Augustin
Idag har jag städat,handlat,lånat böcker på bibblan (världens 100 underverk, en frågesports bok och två barnböcker av Elsa Beskow) fixat om mitt cv,tittat på debatt på svt,vart på kvällsskolan med Lina och Hanna och nu ska jag spela smasch hemma hos David.
Jag blir typ desperat. Fast jag känner mig ganska kreativ så de är mysigt. Skulle vilja låna en bra kamera av nån o göra värsta avanserade projektet. Eller bara gå ut i skogen, ligga i mossan och ta kort på molnen.
När jag har jobbiga perioder så tänker jag alltid på hur jag kommer se tillbaka på det här i framtiden. Då kommer jag se att det var okej att jag hade den här övergångsperioden mellan skolan och framtiden. Men just nu när jag är mitt i skiten så är det svårare. Det skulle vara skönt att bara kunna känna en slapp skön lathet över allt det här. Tycka att det är soft att hänga hemma hela dagarna och göra vad jag vill. Men jag är inte sån som person och tur är väl ändå kanske de. Jag är energisk och har tusen mål och drömmar. När jag sitter här utan säkert jobb, bostad och med 50 öre på fickan är mina drömmar inte dom lättaste att uppfylla.
Efter regn kommer väl solsken.
Snälla snälla gör så att nästa period i mitt liv blir fylld av händelser och förändringar! Jag vill börja nu.
Jag vill lära mig skriva riktigt bra.
Jag vill åka på djungelsafari.
Jag vill lära mig surfa.
Jag vill ta körkort och åka på en lång lång väg ute i ingenstans i los angeles (sådär som på film, de kan man väl göra där?) med en cool bil utan tak.
Jag vill ta massa mer danskurser. Breaking och lindyhop!
Jag vill upptäcka olika städers häftiga nattliv.
Jag vill resa runt överallt.
Jag vill träffa massor med människor.
Jag vill plugga filmkunskap,bild,politik,naturvetenskap...osv
Jag vill uppleva öknar, djungler, skyskrapor, bergochdalar häftiga landskap speciella djur.
Jaa.. höst på listan står resa! <3
"Världen är en bok och dom som inte reser läser endast en sida" St Augustin
Give up yourself unto the moment. The time is now.
Det känns som att jag jämt hamnar klämd i mitten.
Med vissa känns det som att jag är "för djup" där allting bara ska skämtas om hela tiden och jag får aldrig vara seriös. Men samtidigt så trivs jag så bra där, känner mig avslappnad och har roligt.
Med vissa andra så finns de så lika intressen och vi sitter jämt och diskuterar och filosoferar och jag känner mig hemma. Men där kan jag ofta känna att jag måste vara på ett speciellt sätt och att allt jag säger och gör blir så analyserat och petat på. Fast jag vill helst vara där men det känns inte som förut länge. Jag känner mig inte lika önskad och välkommen. Och det känns som att jag måste ta på mig allt dåligt samvete för gamalt groll och måste "kämpa" mig tillbaka. Det känns inte som att något kan bli som förr.
Jag är förvirrad och ganska ensam innerst inne.
Hoppas hela tiden på framtiden och lever inte alls i nuet.
Jag är inte olycklig eller deprimerad, jag är irriterad och sitter fast.
Telefonen ringer aldrig, men jag är inte martyrisk.
Jag behöver lämna hålan och helst landet.
Egentligen vet jag ungefär vad jag vill.
Men det är som att ha ett ord på tungan och veta precis vilket det är men inte få ut det.
Jag vet vilken känsla och miljö jag letar efter men inte hur jag ska hitta dit.
Allt jag skriver blir flummigt, jag kan inte få ihop något.
Hoppas på vår snart.
Med vissa känns det som att jag är "för djup" där allting bara ska skämtas om hela tiden och jag får aldrig vara seriös. Men samtidigt så trivs jag så bra där, känner mig avslappnad och har roligt.
Med vissa andra så finns de så lika intressen och vi sitter jämt och diskuterar och filosoferar och jag känner mig hemma. Men där kan jag ofta känna att jag måste vara på ett speciellt sätt och att allt jag säger och gör blir så analyserat och petat på. Fast jag vill helst vara där men det känns inte som förut länge. Jag känner mig inte lika önskad och välkommen. Och det känns som att jag måste ta på mig allt dåligt samvete för gamalt groll och måste "kämpa" mig tillbaka. Det känns inte som att något kan bli som förr.
Jag är förvirrad och ganska ensam innerst inne.
Hoppas hela tiden på framtiden och lever inte alls i nuet.
Jag är inte olycklig eller deprimerad, jag är irriterad och sitter fast.
Telefonen ringer aldrig, men jag är inte martyrisk.
Jag behöver lämna hålan och helst landet.
Egentligen vet jag ungefär vad jag vill.
Men det är som att ha ett ord på tungan och veta precis vilket det är men inte få ut det.
Jag vet vilken känsla och miljö jag letar efter men inte hur jag ska hitta dit.
Allt jag skriver blir flummigt, jag kan inte få ihop något.
Hoppas på vår snart.
