ElephantTaxiDriverJulietta

Dagarna o humöret går ju upponer såklart. Men de är ganska stabilt o som sagt, jag mår inte dåligt! Jag är bara förvirrad ibland vart livet ska ta mig. Tyckte bara de var skönt att få skriva av mig, tankar som jag har frånotill o inte försöka formulera de på ett fint sätt utan bara skriva rätt från huvudet, just då. Och dessutom så känner nog alla i min ålder igen sig i mitt inlägg..

O redan nästa dag var det som om min bön var hörd o jag kände mig uppskattad o meningsfull. När jag kom till jobbet sa vår sköna kock att jag kom med solskenet. Han är runt 70 har en 30 år yngre fru, tränar varje dag, är så välbehållen och har as härlig humor o är alltid på bra humör.

Var på Liljevalsch vårsalong med Helene i torsdags. Vi hamnade i trans. Bla en 4 minuter lång film där folk nakna sticker upp huvudet från olika fyrkantiga hål i isen och sjunger en ton för att sen dyka ner igen och sen kunde en ny person dyka upp från samma hål... Hur fan överlevde dom? De var inte trick filmat. Ute var det oxå svinkallt o jag körde vårjackan för att de hade vart soligt på morgonen vilket jag ångrade rejält. Gick o käka på donken första gången nyktra sen Gud vet när o konstaterade att de var ganska smaklöst utan sprit i kroppen. På vägen till museet träffade vi en aussie som precis anlänt till sverige typ en halvtimme tidigare och följde honom till hans hostel på djurgårn. Han måste ha fått ett jätte bra intryck av svenskar för vi babblade på o var överdrivet glada över att han var just aussie.

Igår tog Mygg med mig till Operans flotta salonger för en kärleksdrama balett. Den var fin men inte så medryckande och känslofylld som man hoppades på med tankte på manus. Sen kan jag ha blivit lite väl påverkad av min arbetsskadade kusin som berättade all smaskig inside info om dansarna och om den isolerade lite bisarra världen i labyrint huset där alla är otrogna med alla och diverse. Och om 50åriga kvinnan som tittar på varje föreställning varje kväll år ut och år in och tillslut fick ett jobb på operan för att det var hennes enda hem. Tragiskt. Vi såg henne. Daniel som vi var ute med en gång förut dansade och de var första gången jag såg nån som jag "känner" i baletten. Det vart så annorlunda när jag kände igen hans kroppspråk och det blev inte bara abstrakt konst. Hade inte läst manus innan heller. Så de jag ville komma fram till var att pga allt snack runtomkring så tittade jag inte på baletten så som jag gjort förut alltså fick jag inte samma känsla. Fast den var mer b än vad jag sett förut oxå. Han Daniel kallade den skolföreställning, haha. I pauserna gick vi "backstage" o satt o rökte i rökrummet där dom grasiösa dansarna satt med tjockt lager smink och sträkta fötter. Kändes häftigt. Gick till baren efter föreställningen och gick ut på en pub i gamla stan med en del av Myggs flummgäng. Jag kände mig inte helt hemma men det var intressant med all inside info.

Igår målade jag o Hanna klart pinupp/idolbilden på Lina som hon fick i födelsedags present på kvällen på "den skrattande ankan" där vi hade middag ca 14 pers. Hon blev jätte glad över presenten o vi var stolta. Jag älskar när jag unnar mig att äta ute. Det var så gott. Trotts skosule varning på biffen. Nästan hela gänget begav oss till Marie L när det knappt var nått folk där. Vi pratade tvspel och livet. Tog konstiga fast väldigt snygga bilder på toan och dansade till elektron. Emma Tim o deras kompis kom sen. Jag var seg men tillfreds.

Det är så skönt med mycket på schemat. Just nu har jag fullt men absolut inte stressigt. Jag ska börja kolla upp skolor och söka. Livet kommer ta mig nånstans. Jag är omringad av fina människor och det finns sånna som förstår mig ganska bra. Så visst är det jobbigt imellanåt men jag får gärna utbrott ibland så man får ut lite. Är så positiv oftast så det behövs. Som italienarna. Passion. Är man glad så våga as garva är man arg så våga skrika lite. Så vill jag ha de så vill jag leva med mycke känsla. Pronto!