Toughts.

Tittade nyss på Up in the air och plötsligt känns världen så verklig. Lika äkta som Jason Reitmans förra film Juno. Tänk.. de är det här jag kommer att få hålla på med i höst. Fånga världen i små fina bild sekvenser, i oförglömliga repliker och unika uttryck. Fantasktiskt och så skrämmande.

Jag har planer för framtiden. För ett helt år framöver. Det känns som om mitt äventyrs liv i en backpack får ett uppehåll. Jag ska inte byta hem, land, jobb, plugg, folk att umgås med på ett bra tag. Det känns som om jag börjar landa. Samlar ihop alla bitar - alla erfarenheter, minnen, självinsikter och lugnar ner min rastlösa själ. En chans att sätta mig själv på prov. Jag får inte springa iväg när det blir jobbigt. Det är så spännande where im gonna end up. Efter att ha tittat in i så många andra människors liv, fashinerats och blivit inspirerad. Nu ska jag själv utbilda mig och komma igång med saker. Allt händer i precis rätt tid. Nu är jag redo, nu är det tid för allt det här. Det kan inte komma mer lägligt. Inte för tidigt och inte heller för sent.

Igår hade vi första lilla "festen" i Marias o Jackans nya place. Tog med oss Julian 41 år från England som vi hittade på gettots lokal pub där ungdomar försökte starta bråk o grillen låg runt hörnet. Han jobbar med att animera o göra special effekts i filmer. Har jobbat med Robin Hood filmen, puffat med Russel Crow och träffat Leonardo Dicaprio. En intressant galning som aldrig kunde sluta babbla. Jag o Maria spelade in filmer på toan o pratade om hur vi nu typ första gången sen vi blev bästa vänner 13 år gamla, ska gå skillda vägar o inte alls kunna ses särskillt mycket iaf det närmaste året. En riktigt härlig kväll.

Jag är så löjligt fashinerad av att det är sommar. Kanske för att jag inte var hemma förra året. Jag är som en kärring som går o drar in lukten av blommor och njuter av ljuset sent in på kvällen. Men det är coolt. När jag tänker på dagen i vintras då jag mötte Hanna på morgonen i köket, som inte skulle till skolan för att t-banan var inställd pga kyla. Hon rådde mig att klä på mig, ute var de nästan 20 minus. Jag tog inte av mig vanten för en cigg den dagen. O nu går man barfota och slänger sopor. Årstider är min grej trots allt.

Kommentarer
Postat av: sojjan

kul läsning...

2010-06-13 @ 15:15:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0