ElephantTaxiDriverJulietta

Scenarium:

Jag står på gina i götgatsbacken med ena handen på en skyltdockas kind och trycker mig mot den med ett försök att stoppa tungan i munnen på plastfiguren. Maria står beredd med kameran o garvar att hon inte lyckas knäppa kortet, något fel på luren, så jag får stå i samma bisarra pose i evigheter. Jag garvar till och brevid mig uppenbarar sig ett av mina dagis barn med hennes mamma. "Jaha vad händer här då?" Säger en chockad/förvånad mamma. Jag sätter handen på dockans axel och säger lite checkt "Jag står och hånglar med en skyltdocka." Som om de vore den naturligaste saken i världen.. Lite garv, jag är i chock vi utbyter lite "hur mår du" fraser o sen börjar ungen gråta när mamman frågar om hon känner igen mig och vi flyr från varandra i skräck o jag vet inte ens om vi sa ett riktigt hejdå. Hahahaha. Ungen var på invänjning förra veckan så jag känner henne inte ännu plus att hon är jätte liten så hon kanske grät för att ordet dagis bara almänt skrämmer henne. Men ändå... Höjden av pinsamthet. Dagis fröken är sexist och säkert pedofil. Eller kanske full mitt på blanka dan. Fy fan. :P