ElephantTaxiDriverJulietta

Jag är i en sån skumm tid i mitt liv. Jag har precis kommit hem från en galen, underbar otroligt utvecklande resa till inget alls av det jag förväntade mig. Jag vet inte vad jag förväntade mig heller men jag bubblade av energi och nya synvinklar och kände att nu ska jag ta Sverige med storm. Men det blev inte riktigt så. Det var som om jag trillade tillbaka efter ett tag o blev förvirrad o när jag nu måste vänta med plugg till hösten så är jag ännu mer snurrig i bollen. Jaha.. Vad ska jag göra nu? Och sen kommer ändå glädjeruset... Jag kan göra precis vad jag vill i princip! Jag betalar ingen hyra just nu o kan bara jobba o spara pengar o sen flytta tex till London som jag är sugen på o dras in i nya äventyr vad livet ändå är härligt. Jag vill bara dras med. Jag märker att jag verkligen är i ett stadie då jag mest bara analyserar o tänker över. Jag orkar inte diskutera på samma sätt som förr, "föra över mina åsikter på andra", argumentera. Jag dömmer inte jag bara lär mig o funderar på vad som är viktigt och inte. Det är väl det som kallas att hitta sig själv. Och jag älskar det på samma sätt som det är otroligt förvirrande. Jag brukar ofta tänka att alla människor runtomkring mig, vänner, på jobbet, på gatan utanför - lever sina år nu på jorden. Men om bara hundra år ungefär är vi historia. Så därför behöver man inte vara rädd för nånting! Man kan göra vad som helst, följa sina drömmar, ta risker, go with the flow. Som det stod på en vägg hos en fotograf vi var hos i Brisbane "Go confidently through life in the direction of your dreams".

Jag var så van att träffa så mycket nya människor hela tiden när jag reste. Hela tiden omgiven av nyfikna, fascinerande, coola, glada, skumma typer. Här i Sverige får man knappt nån att prata med på krogen. Mitt sociala liv är verkligen tomt. Jag har inte ett ställe som riktigt känns som mitt hem. Jag har lite vick på olika dagisar men inget fast jobb. Jag är snart pank och får lön först i slutet av dec. Jag hade ju sett fram emot att ha en trygg tillvaro när jag lämnade backpacker väskan bakom mig, men det blev inte riktigt så som sagt. Nu får jag jobba från här, spara pengar och snart kommer jag oxå kunna bygga upp allt de där som jag vill ha... Hellre såhär en fast i nått jag inte trivs med måste jag ändå säga. Jag har all frihet i världen.