ElephantTaxiDriverJulietta

Jag försöker vara stark och gå min väg och tro på mig själv.
Men hur lätt är de när FAMILJEMEDLEMMAR inte tror på en.. inte tror på att jag kan åka till austarlien och klara mig där ett tag.
Fan vad arg jag blir!'
Jag vill ju inte påverkas, utan tro på att jag kan fixa de. Va fan folk reser, folk reser vidare eller hem och märker att de inte var nått för dom. Jag måste ju våga för att vinna. Jag vill bort, har velat de länge och sverige räcker inte för jag behöver sol, värme, HELT ny miljö, ny kultur, nya synvinklar och kommer säkert då se vad som är så bra med mitt hemland oxå. Men behöver perspektiv.
För fan håll bara tyst och så får jag köra mitt race. Har växt upp som sladdis med "fyra föräldrar" som alla vill peta och tro sig veta vad som är bäst för mig. (ja ni har gjort så mycket bra med, men inte de de handlar om nu). Ni har ju såklart påverkat mig så mycket mer än ni själv tror oxå ertersom ett litet barn alltid lyssnar på dom vuxna även när dom snackar skit.
Ja ni ser hur mycke jag bryr mig om en liten kommentar. Men de är känsligt med familjen, speciellt med tanke på att "halva" min släckt typ önskar att jag inte vore född. (de är värre än vad ni tänker nu..) Den delen av släckten vill jag verkligen inte påverkas av för då går jag tillbaka till stenåldern. Men de är inte så lätt alla gånger.

Ge mig kommentarer jag behöver dom. Ge mig råd och säg vad ni tycker ni som läser och tycker de är intressant o läsa om allt mitt tjaffs. Jag säger alltid vad jag tycker så gillar när andra vågar göra de till mig med. Framförallt så är de kul att höra vad ens tankar sätter igång för tankeprocesser hos andra. :) (syftar på alla mina inlägg nu inte bara de här.)

Peace. (vill på peace and love btw, ska vi samla ihop ett jäla gäng? ;P)

ps. jag svarar på era kommentarer här på bloggen ovanför er!!