ElephantTaxiDriverJulietta

Mitt lilla baby frö Stoffelito var här i helgen!
Kanske var det för att vi båda fått grubbla och växa på olika håll eller kanske var det vårsolen men jag känner mig iaf sådär kär igen! De är inte de lättaste att ha ett långdistans förhållande ska jag säga er, men vi måste helt enkelt vara ämnade för varandra. Å de är som att en börda har släppt från mina axlar. De var som att jag hade glömt bort allt som är bra med oss och vårt förhållande. Som att jag bara såg de "jag ville se", bara klagade och tyckte allt var fel. Fan vi är ju ett grymt par! Tänker inte ge upp de i första taget. Har tvivlat mycket på senaste tiden om vi borde resa ihop eller inte. Men nu känns det helt perfekt.
Jag måste verkligen lära mig att släppa sånt som varit förr. Se framåt och vara positiv. Jag ska framförallt vara mer självdiciplinerad. Alltså det är ju the key till hela livet känns det som. Så länge man sätter upp mål och gränser och tvingar och puschar sig själv att klara dom så lyckas man ju. Därför ska jag verkligen sätta min självdiciplin för ett hårt test nu. Köra en vit månad. Och det känns pinsamt och tragiskt att jag tycker det ska bli svårt. Även om jag inte alltid dricker så mycket så blir det lätt en (ja faktiskt en haha) öl varje helg... Men det är svårt oxå när jag föreslagit fika och annat tusen gånger men folk vill bara springa på krogen. Och när jag jobbat en hel vecka och inte träffat kompisar för det hinner jag (eller dom) nästan aldrig så gör jag allt för att få leka med nån och ska dom ut på krogen så hakar jag på! Men det bästa är väl att lära sig att kunna gå ut utan att dricka nått. För även dom gångerna som jag dricker lite så känner jag mig lite segare dagen efter. Vill kunna köra bättre på danslektionerna. Så nu blire vitt white blanco. Mest för att testa mig själv. Sen kommer nog min kropp bli glad oxå! Och mitt sinne kommer hålla sig på en mer jämn och stabil nivå. We will se... :P Måste verkligen kunna tro på mig själv nu att jag faktsikt kan uppnå mina mål. Jag tvivlar hela tiden men jag måste vara stark. Jag har aldrig haft någon vidare självdiciplin alls och det är något jag vill ha. Kunna sätta stop för mig själv. Jiha :)
Helgen var iaf mysig. Vi tog en promenix till djurgården i solen, åt glass med karamellströssel, tog en bira i solen vid medborgar platsen med Nille och spelade kort (den där biran i solen nu när våren äntligen kommer blir svår att motstå. Men hallå man kan alltid hitta ursäkter vilken tid på året som helst...). Gick på Tapas och mamas där peronalen var vidrig. Dom ville inte torka vårt bord med anledning "jag är inte sån som torkar bord", tog hundra år innan vi fick beställa, när vi fick maten fick den inte plats på bordet så vi satt med flera talrikar i händerna och jag skrattade till o sa att jaha hur ska vi fixa dehär och kollade på servitrisen som redan var borta.. Så vi fick ha glasen i fönstret och under bordet... hahaha herre gud! Men jag ville verkligen inte att dom otrevliga surpupporna skulle få förstöra vår kväll (firade vår 2 års dag hihi, några dagar försent däremot) så jag var positiv ändå! ha! Maten var ju god som alltid, det var härlig spansk musik, mysig stämning och en finaste Ståff. Så vi bara skrattade åt alltihop. I lördags var det Marias och Andreas inflyttnings ferre som var proppad med folk. Det var riktigt trevligt! Kl 5 på morgonen lagade jag o Sandra köttbullar och rostbröd i stekpannan, Elisa låg och gastade i sängen om skumma saker men blev iggad, Stoffe försökte så Balu att lägga sig i sängen men han satt helt spikrak i lotus ställning typ och sa "it´s to dangerous" och vägrade flytta på sig. Mina små vänner är så härliga.
Jag är ledig hela veckan! Ring mig för i fittan som Sandra brukar uttrycka det!
Tjing tjong.