ElephantTaxiDriverJulietta

Idag kan jag inte bestämma mig för vad jag ska göra.
Jag skulle behöva shoppa, gå på Adenas (<3) danskurs, köpa en målarduk o komma igång med en tavla.
Men jag känner mig slö och på krypa ihop mys humör. Jag vill nog helst bara hyra en film och köpa wazabi nötter. Dom där gröna starka heter väl typ så? Jag borde lära mig o stava någong gång...
I fredags fyllde sista plutten i gänget 18. Det firade vi på Den skrattande ankan.. Jag bönade och bad att vi inte skulle gå till de där sunk haket och lovade på hedersord att jag vet andra ställen med billig öl utan inträde. Men folk vägrade lyssna och sen drog alla hem utom Elisa och jag inom typ 2 timmar. Men vi hade skojigt med ett roligt killgäng. Glajjan var konst intresserad så vi hade roliga diskussioner. Missade sista tunnelbanan och fick sällskap av Fiso och "joel wannabe" en bit. Jag var på garvhumör och när en 30 plussare frågade om en cigg ville jag att vi alla skulle ta varandras händer och sjunga "heal the wooorld" självklart var alla på och jag har inte garvat så mycket på länge. En annan är ju lättroad. Fick gå själv i 40 minuter hem, i typ lika kall kyla. Träffade en fransk snubbe på vägen som bott i sverige i 3 år. Vi pratade om hur kallt och tråkigt jag tycker de är här och han sa att så många svenskar bara är wannabes. Jag förstår vad han menar. Det känns mer som att vi försöker leva upp till något än att bara vara de vi är. Jag är fan hellre en ultra patriot fransk eller en förbannad rysse då! Haha fina fördomar. Okej jag är så trött på sverige just nu somsagt. Snart kommer jag austalien..
Igår träffade jag en gamla vän såkallade "snobben". Han var med sina fiiiina kompisar och jag satt o garva för mig själv hur mycke olika sorters kompisar jag har. Undrade lite vad jag gjorde där med dom. Snobben är ju skön, vi tycker inte lika om nått har helt olika värderingar, åsikter, framtidsplaner ja allt. Men på nått sätt så trivs vi så himla bra ihop o bara garvar. Humorn klaffar percis. De är kul att de kan vara sådär. Plötsligt samlades hela gamla gänget från the good old days (när vi gick i 9an). De är skojiga grabbar utan armani! Så jag trivdes bättre då. Dansade som en galning på ett fjortis ställe och drack en as äcklig alkoholfri drink. Några skulle klaga på mig att jag drack alkoholfritt och kallade mig för tråkig och "men kom igeeeeen nu!" Jag var den som dansade mest, pratade mest och var piggast då klockan började bli över 12 och alla hade sunkig blick, svettig panna, osexigt kroppspråk och helst bara ville hitta någon att pöka. Då drog jag hem när dansgolvet började likna ett swingers party.

Hur får man tillbaka livlusten på riktigt? Då man känner att de man gör verkligen spelar någon roll? Man känner sig hemma och att man har hela livet framför sig? Jag måste ju ha de som man kallar för 20årskris.. Alltså på riktigt! Men inget ont som inte för något gott med sig. Det är skönt att växa upp trots allt.

Call me! Jag vill ut och fika på kvällarna.
Se ya!